Hur softproof och hardcopy proof kompletterar varandra

Under många år har en papperskopia varit referenslösningen för korrekta färgjämförelser. Men det har alltid funnits ett behov av en snabb, färgbindande korrekturvisning på en bildskärm för att snabbt kunna fatta beslut, färgkorrigera och komma överens om layouter och företagsdesign. Särskilt i tider av "digital first"-företagsdesign har Softproof blivit ännu viktigare.

Softproof betyder: Den korrekta färgvisningen av en tryckt produkt på en bildskärm. Idag kan både ett standardiserat CMYK-tryck som offset- och djuptryck simuleras och även spotfärger. Ett senare offsettryck enligt ISOCoatedV2 kan simuleras korrekt i färg på skärmen - och det inklusive en PANTONE Spot Color och mer: Jämfört med ett klassiskt korrektur på papper är en Softproof snabb, tillförlitlig och kan produceras och visas över hela världen inom några sekunder - och utan några kostnader för tryck och frakt.

Ur teknisk synvinkel är soft proofs nu väl kontrollerbara. Monitortekniken är tillräckligt avancerad för att ge utmärkta skärmar med en hög färgskala och konsekvent belysning till ett överkomligt pris. Till exempel kan softproof-monitorer på två avdelningar inom ett företag samordnas på ett sådant sätt att resultatet som visas på monitorerna exakt motsvarar varandra på båda platserna, dvs. en bildredigerare i New York och en i Singapore kan prata om retuschering av samma färg i samma fil.

Problemet har ofta legat i det förflutna: Det faktum att de två bildskärmarna avger identiska färger och ljusresultat kan styras exakt. Det faktum att kollegan i New York tittar på den dimmiga Alstersjön från ett norrfönster, medan kollegan i Singapore har flyttat bildskärmen till ett söderfönster i starkt solsken, visar redan problemet: De miljövariabler under vilka softproof-bilden betraktas är inte identiska. Numera kan dessa problem lösas med hjälp av en huv och ett belysningssystem för att bättre kontrollera visningsmiljöerna.

Det är också svårt när det mjuka korrekturet ska användas i pressrummet för att samordna produktionen. Många företag som JUST erbjuder moderna lösningar som ger ett exakt standardiserat ljus direkt vid pressen. Problemet kvarstår dock att soft proof ska anses vara mindre än 10% från pressens ljusstyrka. Medan 2000 lux ljusstyrka tidigare var standard för tryckerier, skriver JUST nu: "Jämförelsen av soft proofs på bildskärmar med utskrifter och hard proofs regleras i enlighet med ISO 12646. Ljusförhållandena motsvarar i princip ISO 3664, men ljusstyrkan måste anpassas till bildskärmens begränsade luminans, som helst ska vara > 120 cd/m². "

Två scenarier uppstår därför vid tryckpressen: Antingen är tryckeriet "i ljuset" och kan då matcha trycket med ett kontraktsprov utskrivet på papper, eller så är det "i mörkret" och kan matcha trycket med det mjuka provet. Svårigheten att matcha papper och bildskärm - och det är två helt olika medier som är svåra att jämföra - förvärras av att skrivaren måste dämpa ljuset vid tryckpressen med upp till en faktor 10 för att kunna matcha både ett kontraktsprov och ett soft proof vid samma arbetsstation. Ur dagens synvinkel verkar detta inte riktigt praktiskt genomförbart.

Slutsats: Softproof är på frammarsch och kommer säkert förr eller senare att tränga undan det klassiska kontraktsbeviset från marknaden av snabbhets- och kostnadsskäl. På grund av de stora ljustekniska och haptiska skillnaderna mellan bildskärmen och det belysta pappersarket är det dock fortfarande långt kvar till en bred introduktion. Alla som någonsin har utfört en färgmatchning på en tryckpress kan ju föreställa sig att det är svårt att samtidigt matcha kontraktsprovet och en soft proof-monitor. Kontraktsprovet måste därför även inom den närmaste framtiden vara förstahandsvalet för att kunna utföra en färgkorrekt korrektur av tryckresultatet i tryckeriet.